LJUDISOLERING

Luftljudisolering är en byggnads eller konstruktions förmåga att reducera luftburet ljud mellan två rum eller mellan åtskilda utrymmen utan gemensamma fria öppningar. Exempel på konstruktioner kan vara väggar, dörrar, fönster, glaspartier, bjälklag, ventiler dämpare, skärmar och många fler.

I de flesta länder, inklusive Sverige, ställs det krav på hur mycket ljud som får höras mellan olika utrymmen, och dessa kan finnas i bostäder, skolor, vårdlokaler m.fl. I standarder finns också möjligheter att klassificera en byggnad i olika ljudklasser så att marknaden själv ska kunna styra byggandet av utrymmen med bättre ljudisolering för dem som så önskar. Ljudisolering kan numera vara ett konkurrensmedel för tex fastighetsägare.

En konstruktions, ex. vägg eller bjälklag, ljudisolering i en laborationsmätning beskrivs med dess vägda reduktionstal Rw eller vägda standardiserade ljudnivåskillnad DnT,w. Ytterligare mått finns för specifika element. Ju högre värde på reduktionstalet desto bättre reducerar konstruktionen. Definitionen som ges i början anges i decibel.

En laboratoriemätning av luftljudsisoleringen för en skiljekonstruktion, ex. en vägg går förenklat till så att man har två rum med väggen emellan. Man placerar en högtalare som sänder ut brus i det ena rummet. Därefter mäter man ljudtrycksnivån i både rummet källan står i och i det andra rummet utan ljudkälla. Detta görs i några positioner så att ett medelvärde fås i varje rum. När man förenklat jämför dessa ljudtrycksnivåer med varandra får man ut skillnaden, dvs. ljudisolerings- eller reduktionstalet (Rw) för den aktuella väggkonstruktionen.

De standarder som vi använder och är ackrediterade för gällande laboratoriemätningar av luftljud är SS-EN ISO 10140-1, SS-EN ISO 10140-2, SS-EN ISO 717-1 och tillhörande krav på mätprocedurer och krav på mätrum i SS-EN ISO 10140-4, SS-EN ISO 10140-5.